Har letat och letat efter något nytt att lyssna på och äntligen har jag funnit något. All-American Rejects - Gives you hell. Tror att den har mycket stor partypotential a la When you were young. Förmodligen en grav överskattning. De är trots all ganska mycket amerikansk collegerock men jag ska ge dem en chans. De låter väldigt mycket som Greenday, vilket jag förstår är pest för en del och prima för andra. Själv har jag inte bestämt mig än. Gives you hell  bör dock saluteras. 

Imorgon väntar ännu en lång fredag i skolan. Matematik, matematik, matematik. Ska även sitta någon timme ikväll med denna hädelse. Det är så det känns nu. Bevis, bevis, bevis, slutbevis din gris. I helgen sker det vanliga, grabbkväll, utgång och match. Utan tvekan en höjdarhelg!

Doppresent? Någon som har några tips? Vägrar ge något samlaraktigt. Funderar på ett körkortssparkonto. En femtilapp i månaden i arton år. Det är väl det minsta man kan ge en stjärna? Det är i och för sig samlaraktigt men i annan utsträckning. Vem kommer vara favoritfarbrorn på artonårsdagen tror ni? 

För övrigt fick jag en inbjudan av Emil att gå med någon typ av  Alliansgrupp på Facebook. Bort med Sossarna från Örnsköldsviks beslutandeposter. Jag är tyvärr inte tillräckligt politiskt insatt för att kunna ta ett sådant viktigt beslut. För det är precis vad det är. Oerhört viktigt. 

Ramlade in på sista kvarten av en gayföreläsning idag. Detta kommer låta som en ursäkt och det är det. Edmon och jag tänkte att vi skulle ta bra platser till Envariabels föreläsningen så vi gick från kvart tidigare från lunchen och stapplade ouppmärksamt in på en minst sagt oväntad föreläsning. Kände igen en del ansikten flyktigt. Uppenbarligen var det ömsesidigt. En del blickar sa utan tvekan:"Jaha, är de där gay?!". Damnit. Shiet. Vi bestämde att för resten av skolåret hålla minst fyra meters avstånd. Skämt och sido. Gay är coolt.

Dagen började annars med ett gympass. Det kostade skjortan. Tre laxar för ett pass. Svin dyrt! Men nu är i och för sig resten av året gratis. Känns bättre att tänka så.

Matlagning på gång. Pollo och pasta. Student. Vem? Jag?

Jaha, då var den här lilla hobbyn iscensatt igen. Ingenting i den är nytt. Samma design. Samma innehåll. Samma berättare. Lite längre fram i tiden.

Läste häromdagen att första upplagan av bloggalan gått om stapeln härom veckan. Aftonbladet avslöjade diverse kriterier för en lönsam blogg. Ett av dem var att den skulle byggas kring ett ämne. Mode, sport, sex, etcetera. Inte helt dumt. Så jag ska fortsätta utan ett specifikt ämne. Jag ser mig vara en person som vet lite om mycket och  ännu mindre om ännu mer. Så vi, jag och bloggen, mitt alterego, fortsätter på det inslagna spåret. Ena dagen sport. Andra dagen politik. Tredje dagen skola. Fjärde dagen ingenting om allting och sist men inte minst en tracklista då och då. "Ju fler kockar, desto sämre soppa." En kock, flera ingridienser. Vilken soppa vill du äta?

Funderar förnärvarande på några små förändringar i min lya. Diverse saker kommer att förvsinna och behöver ersättas. Börjar måla en bild i knoppen på toppen. Tror att det kommer bli bra. Har en idé över en ny typ av gästbok. Inte för att jag någonsin har ägt något som besökare har kunnat lämna ett avtryck i. Men. Nu har jag som sagt en sak, typ gästbok, på gång. Gäster ska helt enkelt få måla liten figur av något slag på en målarduk. Mer detaljer kommer när materialet är införskaffat. Tror att det kan bra. Lite annorlunda. Lika bra.  Finns dock risk att det kommer, efter ett visst antal besökare, likna en teckning signerad av ett dagisbarn.

Behöver en nagelklippare. Inte bita. Klippa. 

Förövrigt har jag bokat upp mig de närmaste tre helgerna. Kravall, dop och Stockholmsbesök. Det sistnämnda är på tiden. Bättre sent än aldrig. Hellre förr. 

Än så länge känns det rätt. Ett rätt går inte att göra så mycket åt. Djungeltelegrafen går runt imorgon till nära och kära. 

Nanana. Nanana. Partylåt utan tvekan!

jag är ett enda stort frågetecken för de flesta, förutom mig. Det är uppenbart.

Denna låt börjar med ett tungt elgitarrintro. Sedan kommer Caleb Followills hesa röst in och börja skapa vacker musik. Sedan skrev hon att han hade dött. Denna man vi skrattat med och åt och respekterat och räds under en sommar där inget var som vanligt. Där snön var närvarande i juli och det vanliga sällskapet var inte i närvarande. Eller snarare att jag inte var närvarande.

Geiranger har länge känns som ett återvändo no no. Men inte nu längre. I just denna stund vill jag bara skriva att: Ja, det är klart att jag kommer och hjälper er näste sommar. För att det är det jag förstår att det är vad ni behöver. Inte arbetskraft utan hjälp. För tidigare har allt varit på väg mot förändring  med en övervakares hököga men inte längre. Nu är det fritt fram. Men. Är det verkligen det? Tror inte det. Har vi egentligen rätt att ändra på en mans dröm? Till era drömmar? Jag tror helt klyschigt att vi behöver varandra för att föra detta vidare. För att gå vidare. För att vandra genom den utan tvekan vackraste kyrkogård på denna jord med minnandes själar. Den i Geiranger. Den vackra i Geiranger.

Utan tvekan kommer det att bli uppenbart i sommar vilken kunskap som har gått miste i denna mans bortgång. Kunskap man har tagit för givet. För det är normalt. För denna förlust är normal att upptäcka senare. Ensam står man stark men tillsammans står man starkare.

Dagarna efter att vi åkte hem i Augusti i somras närvarade vi vid min kusins bröllopp. Det jag minns allra mest från denna härliga cermoni var prästens svar till en mans ord efteråt:

-Vad vackra de var!

-Ja, som en Dag.

Vad längtar jag till? Jag längtar tills Susanne kommer hem. Jag längtar tills jag får åka hem och träffa alla igen. Jag längtar tills jag och Ante äntligen kan klicka på den där knappen som leder till ATL. Skulle vara så förbannat kul. Fick en fråga för någon dag sedan om jag inte saknade det livet. Jag svarade till och från men ju mer jag tänker på det ju mer känns det som det är dags att åka tillbaka en sväng innan det är försent.

Känns som jag klarade duggan. Borde ha klarat den. Har märkt att en del i klassen definitivt inte införskaffat sig rätta inställningen än. Skoldiciplin, skoldiciplin kära adepter.

Ska lägga mig nu. Imorgon blir det lite CAD-plugg, en kullagerlabb och lite städning. Sedan ska jag hämta godingen på resecentrum efter midnatt.

Shawze!

Sökte förtvivlat på internet efter am. fotboll men fann inget. Dock klickade jag mig till Linköpings Rugbyklubb. Hur kul skulle inte det vara? Rundfrågningen imorgon i klassen om några andra är intresserade. Ett test känns som ett måste! Organiserad idrott är tio gånger roligare än vanlig tråkig en-manna-träning. Kanske kan man sätta Sverige på rugbykartan? Knappast. Drömmar har inget tak.