Ännu en dag har passerat förbi. Den började med trevlig trängsel i en alldeles perfekt trängselsäng. Efter en som vanligt god (fiber)havregrynsfrukost spenderade jag några tiotal minuter på bankkontoret tillhörande Swedbank. Där var en kvinna så vänlig och gav mig råd angående sparpengar och kapitalsparande. Förhoppningsvis inom några månader kommer förändringar att ge avkastning. Visiten på bankkontoret tog som redan skrivet inte hela förmiddagen som jag först spekulerat i, utan jag var hemma vid halv elva snåret, dock ej pluggförberedd. Med stök och bök bland trötta hjärnceller producerade jag inte många lösningar till mina oändliga diagnoser, utan jag ändrade någorlunda snabbt arbetsuppgift till att utföra och rapportera en labboration. En av tre denna vecka. Får ej glömma den väldigt goda och mycket välkommna lunch jag blev bjuden på. Köttbullar med speciella makaroner(kommer inte ihåg namnet), jalapeños, ketchup och senap. Mamma mia, vad det smakade gott. Som grädde på moset bjöds jag även på en överraskande god chokladboll i efterrätt. Sockerfritt är ofta ingen höjdare. Snarare ett beskt bottennapp. God var denna bakelse dock. Till middag serverades hemmamammagjord risgrynsgröt med tunnbröd och skinka. Sedan sov vi ofrivillig middag. Eller ofrivillig är fel ord att använda. Det var mysigt, skönt och alldeles utmärkt, men tiden rann iväg och jag fick yrvaken byta om till fotbollsmunderingen. Hann dock i tid till träningen, vilken var väldigt skoj men alldeles för kort. Om skrivargnistan är svag så är fotbollsfebern hög. Uppåt fyrtiotvå grader. Nu, efter att ha finaliserat Prison Break säsong två, ska äta kvällsmål och sedan lägga mig och läsa min kära långlivade "De fyrahundra". Till den som känner sig träffad så bör han/hon kolla sin mobiltelefon under anteckningar för jag har lämnat den underbara personen ett litet medelande där.

Tack för mig. Det här var förresten mitt första inlägg som jag fullt ut ägnat åt en resumé av min dag. Kan tänkas väldigt ointressant. Den var personligen mycket omtyckt. Especiales los momentos yo paso con mi azucena doble. Oj, språkfacisten säger: "Fan, vad jag är blind alltså."

Coolio, jag har förstått så här i efterhand hur otroligt rolig den sketchen måste ha varit.