Det här känns patetiskt att skriva; jag sitter i en varm lägenhet och fryser, men jag är inte sjuk, inte febrig, utan bara kall och förvirrad. En dusch och något att göra kanske värmer.

I föregående inlägg diskuterades två sms. Ett jag ville ha och ett jag fick. Det jag fick, handlade om hockey, det andra var privat. Förtydligat.

Me gusta te mucho. Slå upp det istället. Glad lägger jag mig nu.

Efter nio timmars närmast konstant arbete, sitter jag äntligen hemma i soffan några tusen kilojoule fattigare, men en tusenlapp rikare. Mina vader och fotleder värker, mina ögon och huvud skriker efter sömn, och den knytnävsstora muskeln pulserar åt "fel" säng. Önskar det cancerframkallande kommunikationsvertyget vibrerar och skickar iväg mig. Tråkigt att bara några promilles chans säger att den gör det.

Lusten för att snöra på sig rören igen näst intill upplöstes när jag öppnade sms:et. Svaren till dess påståenden och så kallade krav blir kort och enkelt; Tror inte det, va? Frågan är egentligen vad tusan ska man göra i stället?

Måste skriva ett ursäktande brev angående det missande fotbollsmötet, och sedan kräva att träningarna drar igång snarast möjligt. Det får en topplacering på morgondagens attgöralista. Appropå saker att göra imorgon, så är däckbyte på moders tyska diesel automobil numero uno.

Heja Sverige! 3-0 var viktigt. Önskar att jag hade fått beskåda förlöjligandet.

En andra bubblare har chans att ta sig in på listan; Alicia Keys - No One. Är du en testosteronstinn Homo sapiens sapiens så bör du svälja din patetiska så kallade stolthet och lyssna på låten. Den är grym! Synten i refrängen är, tack vare dess simpelhet, genialiskt bra.